En massa smilisar, massa ord som jag inte orkade skriva helt som tex mycke, såna, e och sådant jag inte tycker om att skriva nu. Jag vill bli tagen seriös på vissa saker och då kan jag inte skriva smilisar eller sådana ord. Jag klarar knappt av att skriva dom längre, jag måste skriva de eller dem. Att andra gör det - jag bryr mig inte. Men jag vill inte göra det.

De inläggen beskriver också det jag trodde var kärlek för ögonblicket. Nu vet jag vad det är, jag upplever det just nu. Men det kan bli större - betydligt större. Snart så.

Samma som när jag radera alla bilder på bilddagboken, jag ville inte komma ihåg det jag upplevt och den om jag inte är. Nu finns bara ett fåtal bilder där med viktiga texter istället.

Samma sak här, eller ja, jag tycker själv att jag skriver aningens djupare och vettigare. Eller är det bara jag?