Hur trött får man lov att vara egentligen?
Ögonen är mer än halvslutna, ögonen är tårade och jag bara stirrar rakt fram. Jag är verkligen trött, minst sagt. Och jag saknar en röst, en röst jag inte hört på hela dagen, ååh, jag klarar knappt det här!
Rösten är som en drog för mig.
Skytteträningen gick sådär. 193 som resultat är väl bra men jag sköt inte bra, det var det som var grejen. Ojämnt och sådant, vet inte vad jag höll på med riktigt. Tänkte bara att jag skulle hem och sova som jag hade gjort en timme innan skyttet också.
Men jag har inte lyckats somna igen. Och sen var det ju House kl 21 i en timme. Och nu sitter jag i min säng igen och nu när jag ska försöka sova igen kommer det nog gå utan problem.
Men jag vill höra rösten först...
Imorgon är det... En helt vanlig dag. Yeap.
Godnatt.
Kommentarer
Trackback
