All alone
Nu står jag helt ensam. Helt på egna ben, inga vänner har jag längre, möjligtvis Elemina. Ingen att vara med i skolan, min bästa kompis svek, ljög och kaxade och ljög dessutom sen för en annan och fick bort den vännen ifrån mig också. Så nu står jag verkligen ensam.
Längtar till fotbollen börjar, den räddar mig ganska mycket. En månad kvar nu, ååh...
När man cyklade hem idag, kände hur en tår kom på kinden, kan vara både känslor och att det blåste i ögonen. Hemskt är det iallafall. Jag har inte någon.
Så nu kan man ju tänka att det är jävligt skönt med helg då nu när det sviktar men nej. Det är konfirmationsläger i helgen och jag vill verkligen inte nu. Ingen att sova med, kommer säkert inte få någon att prata med, hur kul kommer det att bli då?
Det är ju så att jag har problem med att skaffa nya vänner. Det är inte det att jag är osocial, jag har bara problem med att ta kontakt med en helt ny person. På internet - inga problem. I verkliga livet - stora problem. Jag hatar det.
Molly sover med huvudet på mitt knä nu, mys. Hon har gnällt jättemycket, mitt inne i höglöpet nu, hon skriker efter en pojkvän.
Jag vet inte vad jag ska göra, hur jag ska orka fortsätta. Men "vänner" som snackar skit om en kanske ändå inte värda att ha? Nej, då står jag hellre på egna ben.
Kommentarer
Trackback
