Vrickat

Allt är helt vrickat just nu för mig. Därför kanske jag inte orkar med bloggen så mycket just nu, tyvärr.

Men det är så mycket just nu... Skolan börjar igen och det tar verkligen på mig. Jag är så hemskt trött så att det inte är sant, jag somnar nästan på nästan varje lektion känns det som. Det tar nåt hemskt på mig. Jag äter egentligen knappt nånting säger alla, själv tycker jag ju det men inte de andra. Visst, jag kanske inte får i mig en bra frukost, en skål flingor, och inte en stor. Men jag hinner inte mer, så är det bara! Jag kanske inte äter grönsaker, nej, jag kan inte, det är inte jag som bestämmer min smak! Jag äter tomat och gurka i grönsaksväg... Nej, jag kanske inte äter som jag borde, jag vet! Men det är inte så lätt att ändra på!

Fick nu reda på att jag har fått en mobilräkning på typ 600 spänn. Jag kan säga att det var jävligt chockerande, min brukar ligga på 180. Jaa, grattis till mig, där rök julklappspengarna som skulle räcka till en Mjällbytröja. Duktigt, jag är så jävla misslyckad.

Jag plågar mina vänner. Jag är hemsk. Tjatig är jag, men jag vill dom deras bästa... Men jag är grymt jobbig, jag vet det och jag ber om ursäkt. Men jag vill bara det bästa för er! Förlåt.

Hemma är det också jättejobbigt just nu men det behöver vi inte gå närmare på nu.

Sammanfattning: Jag är grymt misslyckad som gör mig själv och andra olyckliga.

Jag har ingen kontroll på mina känslor alls, jag vet inte någonting. Det är så svårt, jag försöker se vad jag känner men det går bara inte.

Jag har en positiv sak i mitt liv just nu... En person, en underbar person som är grymt underbar. Visst kan denna person såra mig, har gjort men personen är så grymt viktig för mig!

Nu har jag varit hos skolläkaren och kollat upp min fot. Vad får jag reda på? Det kan vara fel på höften. Great. Jag överbelastar mitt högerben tror dom så jag går lite konstigt och foten är sne. De verkade grymt förvirrade över det. Nu ska jag köpa hälinlägg, ska använda det högra då i några veckor. Sen kommer jag tillbaka till skolläkaren och har det inte ändras ska jag gå till en ortoped. Fantastiskt va? Jävla skit.

Om ni läst allt detta fattar jag inte hur ni orkat. Förlåt för ledsna inlägg men jag känner mig inte bra just nu som ni förhoppningsvis förstår. Tack för att jag fick skriva av mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0