Kom till Strandvallen med två förluster i baken mot HIF och AIK, hatlagen. Men såklart trodde man på sitt älskade MAIF och hoppades på seger! Och den skulle komma...

En lite sådär spelat match, på gränsen till okej. MAIF och KFF spelade ungefär lika bra. Många säger att KFF spelade bättre bara för att de hade fler målchanser men om sanningen ska komma fram var det bara ett skott på mål för dem, vi hade fler. Många skott för KFF gick visserligen ganska nära målet, både utanför och över men Asper hade full koll på skotten, det syntes. Så en jämn match, 0-0 hade väl mer speglat matchen men en seger klagar man ju inte över direkt!

Som ni ser så var Daniel Nilsson tillbaka från sin skada, min favoritspelare, så glad jag blev över att han fick spela! Också hade Robin Cederberg blivit petad så Daniel Ivanovski fick (till säkert väldigt stor glädje) hoppa in och spela från start för första gången på länge! Både Danne och Ivan gjorde sitt jobb duktigt!

I den 73:e minuten hände det ÄNTLIGEN! MAAAUUL! Efter mycket sjabbel vid Kalmars mål efter en hörna så lyckades vår Musse peta in bollen, knappt över mållinjen men mål var det minsann! Och vilken glädje på Strandvallen, nästan alla sträckte upp händerna och jublade! Inklusive jag såklart.

! = Skott på mål

Boll= Mål

Som ni ser var Mjällbys skott färre men mer på mål.

Men nu tror jag att Mjällby har kommit igång lite faktiskt, var nog ett mål som behövdes. Man såg ju direkt efter målet att de började spela bättre så fortsätt så där nu! Malmö på onsdag (imorgon), Musse, du satte dit 6 mål på dem förra året, du klarar det igen! Tyvärr ska jag inte till Malmö som jag var i november förra året när de vann SM-guld men får se det på tv istället såklart, ingen match ska missas!