Helluäh är ett fint ord.

Helluäh där hemma. Nej, ni förstår inte ordet helluäh men jag tycker det är ett ytterst fint ord, sagt av en okänd pojk. Helluäh, yesbox. Nu återgår vi till normala livet. Sitter i mormor och morfars soffa och lyssnar på min lillkusin, det är grymt kul att lyssna på henne då hon pratar riktigt Kristianstadskånska. Inte den grovaste skånska man kan hitta men skånska är det. "Men du fattar ju inte!!!" flera gånger om på skånska, hahaha. Energi har den lilla busen också, något som jag är helt uttömd på. Huvudvärk (för hög musik, lalala...) och grym träningsvärk i nästan hela kroppen efter boxningen igår. För att jag vet att jag knappt orkar någonting men det där var ett hårt pass! Låren och ryggen gör så där superont. Ryggen brukar jag alltid ha ont i (skyttets fel) men nu är det värre, usch. Hujeda mig! Ansiktet ser ut som ett rent h*lvete också, måste gå till skolsköterskan eller något för att se om jag kan få något recept på något att smörja i ansiktet eller något. För att mitt ansikte brukar se ruggigt ut men nu är det värre än jag-vet-inte-vad. Tonåren kan ta sig i röven.
Ingen social på msn, nej nej... Jo, pratade men en för en timme sen och en nästan precis men hoppas att en annan ska logga in. Fast jag vill helst prata i telefon men ingen ringer. Jag vill helst krama någon men ingen kramas. Jag vill så mycket, jag vill ha det ouppnåeliga. Jag är precis som J.D. i Scrubs.

Nej, nu ska läxor göras. Apa.
Ciao.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0