Fäller en liten tår

Har fällt en liten tår idag. Idag var det ju nämligen sista dagen på praon på dagiset. Gud, jag saknar redan allihopa! Den jättetrevliga personalen, alla ungar, busungen som säger "Nina!" hela tiden saknar man jättemycket! När jag skulle gå till bussen var faktiskt några tårar nära att rinna ner på kinderna, jag förstår faktiskt men samtidigt inte. Jag menar, det är bara en praoplats? Men samtidigt, dessa underbara människor, barn, busungar! Det går bara inte att hålla några tårar inne.
Dagen har varit helt underbar med alla personer! Leka med småttingarna, kolla på dom söta små liven när dom försöker göra olika saker, tex klättra upp på mjuka kuddar för att sedan trilla och säga "Oj oj!", hahaha. Något annat kul de flesta säger är när de ska säga en mening, de säger alltid jag i början och i slutet, tex; Jag vill pärla jag! Jag är törstig jag!. Hahah sött. Soligt väder var det ute i slutet av dagen, varmt och skönt. När jag skulle ta farväl av alla barnen, vilken smärta. Det känns kanske konstigt att säga det, men när jag skulle säga hejdå till den lilla busungen som säger "Nina!" var det en värre smärta. Det var riktig smärta i hjärtat. Jag kan inte förstå det, att en liten söt unge ska kunna påverka en så mycket. Lilla busungen, han kommer jag minsann minnas mer än någon annan! Alla på dagiset var såklart jättesöta men just den här lillen, rakt i hjärtat träffade han mig, aaw. Fick sitta med honom i famnen idag också efter att han hade sovit, det är så mysigt ska ni veta. Och när jag kom tillbaka från lunchen så skulle de precis lägga sig för att sova och då hörde jag honom ropa "Nina!" flera gånger och vilken känsla jag fick, ett stort leende på läpparna.
Den här praon har varit så bra, jag tror faktiskt jag kanske vill jobba med barn i framtiden!
Önskar jag kunde skriva ännu mer om allt som hänt där men det är ju faktiskt det här med sekretess och sånt, tex därför jag inte nämner några namn även ifall det blir svårare att förklara då. Men det är så det är.
Nu är jag verkligen grymt trött. Känner mig helt borta, förlorad i tankar, tänker på människorna jag varit med denna veckan... Okej, jag kan kolla på Simpsons. Men ändå, helt borta.
Ciao, så hörs vi kanske, måste förbättre uppdateringen starkt, hmm...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0