Just den meningen har naglat sig fast på min hjärna. För det är exakt så jag känner - att jag inte kan prestera när det verkligen gäller. 

Ingenting var rätt idag. Varken praktiskt med ställningen eller något eller tankemässigt. Koncentrationen var långt ifrån där den skulle vara. Och dessutom mitt i skjutningen så fick jag kramp, det var precis som om någon stack en kniv i mig, rakt igenom ryggen ut i magen. Eller tvärtom. Ont fick jag iallafall, tappade andan. Jag har ingen aning om vad som hände. En dålig skjutning och 188 som slutresultat.

När jag satt där och stirrade på tavlan, så oerhört besviken och förbannad på mig själv så hör man en röst bakom sig. Eller så känner man en hand på ens axel. Men jag var såpass besviken och förbannad att jag inte ens kunde titta upp på de personerna. Efteråt ville jag inte kolla någon i ögonen för det klarar jag inte av. Som tur är försöker de ändå göra mig på gott humör. Alla förutom jag sa att det var ett dåligt resultat - precis som det brukar vara.

För det är precis så som det är va? Precis som vanligt. Frågan är - ska det alltid vara precis likadant? Det är precis vad jag inte vill. Skyttet går sämre, livet går sämre. När livet går dåligt överhuvudtaget så går skyttet dåligt. Jag vill få det precis tvärtom.

Efter att jag hade skjutit bestämde jag mig trotsallt att åka ner till Strandvallen, så att jag trots allt såg matchen mellan MAIF-Norrköping. Var ju Ertons första match för Mjällby sedan han kom tillbaka så kände mig lite smått tvungen, och kameran har ju nästan rostat kan man tycka så dags att använda den igen. Matchen slutade 0-0 och bilder kommer väl någon gång.

Kan glädja mig åt en sak - jag fick ett fin fint klistermärke till geväret! Var mitt fjärde klistermärke nu, man får ett på tävlingar som JSM, Skol-SM och SM.



Skol-SM 2009, Skol-SM 2008, SM 2008 och JSM 2011


Resultatet från tävlingen... Ni kan ju se hur dåligt jag skjutit!


Jag summerar dagens tävling med ett ord - kasst.