Har haft en helt underbar helg. 
Fredags kväll så var jag hemma hos hjärtat och mös. Skulle egentligen hem på kvällen men älsklingen somnade och likaså gjorde jag. Kvart i 5 på morgonen vaknade jag och upptäckte att jag la i "fel" säng. Och det var helt underbart. Åkte sedan hem på morgonen. Åkte till Kristianstad med en av bästa vännerna och handlade farsdagspresent och två plagg till mig själv. Kalas på kvällen, hjärtat fick följa med och träffa min mammas släkt för första gången, vi hade det trevligt och mysigt (hjärtat somnade på soffan också... *blink*)! Hjärtat sov här på natten tills denna dag och sedan åt vi frukostbuffé i Vä med mammas släkt som vi hade haft kalas med. Mums! Sedan var det kalkonmiddag hemma hos hjärtats farmor och farfar, mycket trevligt! Och hemåt bar det några timmar efter det. Så helt underbar helg måste jag säga! (Även ifall veckan började betydligt sämre...)

Men till grejen. Sjukt dålig humor men Gud vad jag skrattar åt dessa klippen... Enjoy.

Tack läraren för att du inte har förklarat i princip ett dugg för mig om hur jag ska göra. Förstår ju verkligen då vad jag ska skriva...

Sevärd. Tänkvärd. 

Du skrattar. Du gråter. Du fastnar. Du tänker. Se serien, den är värd det.

Känns bra att få detta på ett övningsprov inför teoriprovet för mopedkörkortet imorgon. Känner mig uppladdad! Sen är det ju fysikprovet med, det behöver vi ju inte tala om... Höstlovet nästa vecka kommer mycket efterlängtat.

Den är så värd det. Byter nog efter varje match jag tar foto på och väljer ut en av dem jag tycker bäst om. 

Så, detta var vinnarfotot från Mjällby-GAIS!

Dags att välja skolfoto. Jag har tre stycken bilder och tycker inte om någon av dem... Sååå... Kanske ni enstaka läsare kunde ge mig en åsikt? Behöver all hjälp jag kan få! (Hatar alla bilder på något sätt...)

Skrev ju verkligen idag också fastän jag hade tid... Inte. *suck*

Är bara så nere, har inte lust med någonting än att vara tillbaka i hans armar. Det suger att känna så här. 

Drömmer också om att vara på en PSV match för tillfället, vore underbart att få vara med om. Och att kunna flytande holländska! Wij zijn de boeren jongen! 

Ska kolla vidare på Harry Potter och Dödsrelikerna del 2 nu, har sett den så många gånger, tröttnar aldrig.

Ciao. (Och ja, Evelina min kära vän, ciao stavas så på italienska. Du som är servitris på en italiensk restaurang borde ha koll på sådant! På spanska stavas the chao.)

Hej ni alla där ute.

Jag kunde låtsas att allt är bra. Jag kan bara säga att jag är och campar utanför Göteborg med min familj och att jag fyller 16 år om två dagar. Men det är inte så. Egentligen skulle min pojkvän varit här. Han skulle åkt hem dagen efter min födelsedag. Istället åkte han hem morgonen efter han kom. Efter 14 timmar i Sverige så åkte han hem. Det gjorde ont att se honom. Det värsta var att det kan ha varit den sista kyssen vi hade, den sista kramen och kanske sista gången jag ens såg hans vackra ansikte och tittade in i de där underbara ögonen. För igår, på vår 4-månaders dag, tog det slut. Men jag vet inte vart jag står ändå. Han säger att det är en paus, för att se om han kan glömma bort de saker jag har gjort. Jag har bett om ursäkt och haft en förklaring till precis allt jag har gjort. Jag har också gett så mycket för förhållandet som inte kändes rätt för mig men som var rätt för förhållandet. Men han ger inte något tillbaka just nu för det känns inte rätt för honom. 

Det gör fruktansvärt ont. Jag vet inte vad som ska hända nu. Jag vet aldrig om jag kommer få se honom igen. Jag kommer ha den värsta födelsedagen i mitt liv och jag är så rädd för att jag kommer vara deprimerad när jag börjar gymnasiet vilket då kan förstöra 3 år av livet. Jag känner mig så fruktansvärt osäker utan honom.

Jag tänker tillbaka på de misstag jag har gjort... Jag har haft en anledning till dem, för att vara ärlig. Kanske inte det sista, det är så svårförklarat. Det som fick honom att åka hem efter att ha kommit hit igen. Jag gjorde så fruktansvärt fel. Men efteråt så sa han att han inte skulle beställa biljetten hem, han skulle sova på det. Men han beställde den. Han sa sen att han ville stanna, men han åkte hem. Sen dess har jag inte sett hans ansikte överhuvudtaget. Jag har bara suttit och gråtit alla dagar. Att sova ensam när man vet att man kunde ha haft bredvid sig om man inte hade gjort ett misstag gör så fruktansvärt ont och jag önskar att han kunde förlåta det, precis som jag förlåter honom för misstag. 

Bara för att han inte har problem med distansen, betyder det att jag inte får lov att kämpa för det eftersom jag tycker att det är svårt med distans? Ska alla saker kommer naturligt, får man verkligen inte lov att kämpa för saker här i världen som man verkligen vill ha? 

Jag vet inte varför jag ens skriver det här. Det kanske är fel. Men jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag har förlorat en av de personer som betyder mest i mitt liv, hur mycket jag än försökte och kämpade för förhållandet. Jag fick inte ett skit tillbaka nu, jag blev lämnad. Lämnad till att må så dåligt och inte veta vart jag står. Är jag singel? Är det komplicerat? Kan jag träffa andra eller ska jag verkligen försöka att bli ihop med honom igen? Vad ska jag göra, vart står jag? 

Jag orkar inte med detta. Jag gör inte det. Jag lever tyvärr på pojkvänskärlek, det är så det är och jag kan inte ändra på det. Jag vill bara spola tillbaka tiden och aldrig göra det misstag jag gjorde när han kom hit. För då hade han varit här, i min famn, lycklig...

Återigen har jag inte skrivit här på ett tag vilket är riktigt dålit gjort av mig, jag vet. Men så är det och jag har faktiskt spenderat det mesta av tiden sedan mitt förra inlägg med att vara med min pojkvän så ja, där har ni väl förklaringen antar jag. 

Just nu så är jag faktiskt hemma hos honom i Danmark. Eller ja, egentligen hemma hos hans mammas pojkvän, mer plats för oss som bor här än i deras lägenhet. Vi har eget rum och allting och får låna gästbadrummet, riktigt schysst och fint ställe här! 

Åkte hit igår, med färjan Varberg-Grenå. Innan dess hade älsklingen kommit på fredagen veckan innan och varit hos mig i lite mer än en vecka då, har varit de bästa dagarna i mitt liv! Har gjort allt möjligt och han har även träffat några i min familj utöver mamma, pappa och bror då. Var också och besökte Killebom, festivalen i Sölvesborg, onsdag, torsdag och fredag. På fredagskvällen åkte vi karuseller för det mesta, testade på 50 m (?) höga Booster som snurrar i upp till 100 km/h (informationen är från någon random bild på google, tror den stämmer)! Wow, verkligen wow... Skoj som bara den! Sen fick vi sitta där uppe i luften ett par minuter och bara kolla ut över dimmiga natt Sölvesborg när de i den andra änden av Booster skulle kliva av och nya skulle på. 

Här i Danmark ska vi till Legoland iallafall, på onsdag tror jag, så förväntansfull! Barnslig som jag är så älskar jag lego. Och här i Danmark lär jag mig även att älska Pokémon. Spelar redan kortspelet och ett spel på datorn, mobba mig inte snälla... This is me. 

Vet inte vad jag mer ska skriva egentligen... EM är slut och Allsvenskans uppehåll är därmed slut. Mjällby har spelat två matcher sedan dess, en förlust och en lika. Spanien vann EM, super! 

Jag har en ny dator nu efter att min gamla gick sönder, den gick inte att laga. Har dock en bättre dator nu, känns faktiskt jättebra! En 15 tums compaq, basdator, men mer behöver jag nog faktiskt inte, är nog inte en jätteavancerad datoranvändare så att säga, hehe. 

Har också varit på en skyttetävling, SSM fält. 33/36 träff, ingen aning vilken placering det blev av det men inte jättebra. I den klassen jag tävlar i nu som även är mot seniorer så har man inte råd att förlora en enda träff om man vill vinna guld, kanske också medalj överhuvudtaget. Men men... 

Älsklingen är och duschar och rakar sig och sen ska vi ut och hjälpa till med maten om det behövs. Sen blir det att träffa några av hans släktingar. Nervös... Nu kom älsklingen ut dessutom, massa pussar på honom!

Ska nog skiljas från detta blogginlägg nu, efter ett par bilder.

Förresten, jag och älsklingen har också haft vår 3 månaders dag, känns helt underbart med honom! Igår återvände vi faktiskt till bänken i Varberg där vi hade vår första kyss... Wow ♥

Ciao.

Älskar dig, fruktansvärt mycket ♥